Tidigare byggnadsvårdspristagare

Byggnadsvårdspristagare 2013

Kategori I
Antikvarisk upprustning
Bovallen,Önet
Krokoms Kommun,Offerdals Socken
Ägare: Agneta och Jan Persson Frösön

Byggnadsvårdskommitténs motivering
Bovallen på Önet i Kaxås ligger högt, är stor och öppen med en rik flora på sina ängar. Vid skogskanten ligger bostuga och ladugård från mitten av 1800-talet uppför-da i liggtimmer med traditionella spåntak. En ängslada i rundtimmer, med årtalet 1750 inristat på väggen, är ditflyttad 1996 och ytterligare en byggnad finns på boval-len, en gammal bostuga som tidvis nyttjats som foderbod. Delar av vallen är fortfa-rande omgärdad av en traditionell gärdsgård. Bodarna har nyttjats som höstbodar eftersom de ligger relativt nära hemgården.Makarna Persson har under en följd av år underhållit byggnaderna på bovallen och därvid nyttjat traditionella material, såsom timmer och takspån samt till gärdsgården senväxt gran, liksom att allt arbete utförts med gammal traditionell hantverksteknik.Underhållet av bovallen på Önet visar att makarna Persson hyser stor respekt för och kärlek till äldre tiders hantverk och bruk av traditionella material och bidrar på så sätt till att bevara kunskapen om tidigare generationers livsvillkor och byggnadskultur.

Kategori III
Nybyggnad anpassad till länets Byggnadstradition
Gåetien,Helgesjövallen,Årekommun,Undersåkers Socken
Ägare: Arna och Tomas Rydberg

Byggnadsvårdskommitténs motivering
Enskilt beläget i kanten av en större glänta i skogen, med vidsträckta vyer mot Helgesjön och fjällvärlden, har Arna och Tomas Rydberg byggt sitt nya hem i en tilltalande mix av traditionellt och samtid. Det är en byggnad fri från schablonmässiga lösningar och med en personlig prägel som utstrålar kreativitet, lekfullhet, lugn och värmande trevnad och med inspiration hämtad ur samisk kultur i förening med dagens krav på ekologi och låg energiförbrukning. Huset är byggt med målsättningen att det ska fylla kraven för s.k. lågenergihus. Huset värms enbart med braskaminen men som extra tillskott finns en kupévärmare placerad i varmgrunden. Den varma luften högst upp i taket leds via ventilationskanaler ned till varmgrunden under golvbjälklaget för att åter cirkulera upp i rummen via springor i golvsocklarna. Fasaden är beklädd med en enkel slät stående träpanel som behandlats med järnvitriol. Taket är belagt med papp, typ shingel.

Valet av byggnadsform med en central volym är inspirerad av kåtans form. Planlösningen och volymen är gynnsam ur energisynpunkt, då den byggda arean nyttjas optimalt. Kåtaformen är ju sådan att den begränsar omslutande area på golv, väggar och tak.Husets huvudentré når man via en altan som sträcker sig längs hela husets västfasad. Från ett rymligt kapprum kommer man direkt in i husets centrala del, som med sin form och rumsvolym i två plan utgör bostadens självklara centrum. Den inrymmer köksdel och ytor möblerade för måltid och samvaro, med braskaminen på en central plats i rummet. De två sovrummen nås även de från detta centrala rum. Som ett bland flera exempel på det lekfulla och okonventionella kan nämnas att den vägg som skiljer verkstan från köket har ett fönster ovan diskbänken, genom vilket man kan ha kontakt med varandra. Genom generöst tilltagna glaspartier kan man njuta av fjällandskapet i väster. Via en spiraltrappa nås ett entresolplan beläget ovan underliggande kök och sovrum.Genius loci, platsens själ, kan sägas vara de minnen och erfarenheter som en plats bär med sig. Nybyggnaden på Helgesjövallen gör inte intrång på dessa minnen och erfarenheter, utan har anpassat sig väl till kulturlandskapet och den omkringliggande terrängen. Det känns helt naturligt att den här byggnaden placerats på denna plats.

Hedersomnämnande
Stavkyrka Lillsjöhögen, Östersunds Kommun, Lits Socken
Ägare: Lillsjöhögens Byutvecklingsförening

Byggnadsvårdskommitténs motivering
I nordens tidigkristna tid uppfördes ett stort antal gudshus benämnda Stavkyrkor och dessa ses som viktiga representanter för nordeuropeisk medeltida träarkitektur.

Namnet kommer av byggnadernas konstruktion av stolpar med ”stavar” mellan dessa.Stavarna var resta virken som utgjorde kyrkans väggar och byggmetoden var särskilt utbredd i Norge som under medeltiden hade c:a 1000 stavkyrkor, en del mycket påkostade.Även i Sverige byggdes stavkyrkor på en del platser med den i Hedared, från sen medeltid som enda bevarade. Under senare år har det uppförts en del kopior av stavkyrkor på flera platser i Sverige, med den i Lillsjöhögen som nr. sex i ordningen.

Stavkyrkan i Lillsjöhögen är en historia om några personer, utan någon egentlig kyrklig anknytning, som fick en idé och som genom flera års arbete förverkligade den. Det har aldrig funnits någon stavkyrka i Lillsjöhögen, inga rester finns heller bevarade från eventuella stavkyrkor i Jämtland, så det första man fick göra var att skaffa sig kunskap om byggmetoder och utformning.Virke, i form av kärnfura, höggs och transporterades till byn, sågades och formades till alla olika byggnadsdetaljer. Den utsedda byggnadsplatsen iordningställdes, grunden av granit höggs till, stolpar, väggar och tak restes och man glömde inte heller att lägga ett offer, här i form av en enkrona från 1946, under den östra grundstenen. Alla snickeri-, smides- och glasarbeten har utförts av stavkyrkogruppen. Sedan kyrkan rests och inretts har även en klockstapel och stigport uppförts.

Kyrkan är sparsamt utsmyckad med kristna symboler och ingår ej heller i Svenska kyrkan. Bybornas vilja är att kyrkan skall fungera som mötesplats även för människor med andra trosinriktningar än kristendomen och för de som inte är troende.Korset över ingången är ett Ankh-kors, en gammal egyptisk symbol för livet, styrka och hälsa, det är Livets Nyckel där den cirkelformade delen symboliserar Gud. Smiden på ex.vis dörrar visar symboler från både asatro och kristendom; drakar, pilar och liljor. Drakar som symboliserar ondska, pilar till skydd och liljor som hänvisar till Bergspredikan och om att alla är välkomna till kyrkan precis som de är.
Stavkyrkan med klockstapel står där som ett smycke på den lilla kullen inte långt från sjön. Den har många symboler som anknyter till både asatro och kristendom, typiskt för den brytningstid det handlar om.Skall någon ”kritik” riktas mot stavkyrkan är det väl att den är allt för välgjord, nästan som en möbel. Men den pryder sin plats och kommer att bli många till glädje.