Slutrapport från Så blir vi yngre!

Den sista september gick Heimbygdas föryngringsprojekt ”Så blir vi yngre!” i mål. Projektledare har varit Kristina Ernehed, och arbetet påbörjades vintern 2015 med en förstudie där Kristina besökte ett tjugotal föreningar runtom i Jämtland/Härjedalen för att kartlägga vilken barn- och ungdomsverksamhet som fanns, och vilka önskemål och behov som föreningarna hade. Förstudien följdes sedan upp med ett treårigt projekt, med stöd av Kulturrådet och Region Jämtland Härjedalen Kultur. Nu är slutrapporten klar och finns att läsa/hämta här.

Vad är det som har hänt under projekttiden Kristina?

–    Jo men ganska mycket vill jag nog säga. När projektet påbörjades så var det främst de som redan var engagerade i dessa frågor som visade intresse och utmaningarna upplevdes som stora. Nu efter tre år så är det definitivt förändrat. Föryngringsfrågan har tagit en självklar plats i diskussionerna, flera föreningar som avböjde medverkan i projektet det första året har själva tagit kontakt för att komma igång med sitt arbete och framförallt så har det tillkommit ett flertal yngre engagerade i styrelser och aktiviteter. Utöver det så har det hänt väldigt mycket i diskussionerna och samtalen bland de engagerade, där jag upplever att man fått en fördjupad förståelse inför det man gör och varför kulturarvet är så viktigt. 

– Något som också är viktigt att lyfta fram är att när projektet började så låg fokuset främst på verksamheter för barn och unga och hur hembygdsrörelsen ska bli mer intressant för dem. Det som ganska snabbt konstaterades var att det är betydligt fler led som spelar roll för att komma dit, allt från hur man kommunicerar med, når och inkluderar nya målgrupper till att ändra gamla vedertagna strukturer till att bli mer anpassade efter hur våra liv ser ut idag. Med andra ord så handlar det om föreningsutveckling och hur vi moderniserar strukturerna för det ideella engagemanget, vilket också är det allt fler inom rörelsen vill jobba med.

Det låter ju ganska omfattande, vad innebär det mer konkret?

– Ja det är ganska omfattande, men så har också projektets målsättningar varit att initiera en omfattande förändringsprocess, en attitydsförändring inom och vitalisering av hembygdsrörelsen i länet. Rent konkret har det inneburit att jag jobbat i flera led samtidigt. Dels med de deltagande föreningarna som stöd och bollplank i deras egna utvecklingsarbete, dels genom att lyfta fram delar som man kanske inte vanligtvis ser och förknippar med hembygdsrörelsen, som att det i allra högsta grad är en nutida rörelse också. Och så kanske framförallt genom att stötta och stärka det ideella engagemanget, att bidra till att det känns roligt, givande och utvecklande att engagera sig. Det har jag främst gjort genom att hålla i ett nätverk för de som är intresserade av de här frågorna.

Vad händer nu då?

– Nu jobbar Heimbygdas styrelse på för fullt med att ta fram vägar för hur den här positiva utvecklingen ska tas vidare, och det kommer komma mer information om det framöver. Men det som känns både stort, viktigt och fantastiskt är att det verkligen känns som att detta bara är början, att det är nu det riktiga arbetet sätter igång. 

Vad tar du med dig efter dina fyra år inom hembygdsrörelsen?

– Oj, jag tar med mig otroligt mycket. Jag har lärt mig så mycket om både världen och mig själv genom att få jobba med detta. Jag har fått lära känna en rörelse med så mycket kraft, värme, kunskap och framåtanda vilket har gett mig en obotlig framtidstro. För mig handlar detta arbete i grund och botten om reell demokratiutveckling, om hur vi använder de fantastiska redskap som vårt samhälle har för att alla ska känna sig delaktiga, inkluderade och med det känna påverkansmöjligheter, det som jag tror är grunden till att bygga hållbara samhällen och det är det mest fantastiska jag kan tänka mig att få hålla på med. Det skriver jag mer om i min slutrapport, om hur det ideella engagemanget är det starka kittet som håller ihop samhället och för det framåt och skapar mening för människor. Det jag ser håller på att ske nu är återkomsten av de stora folkrörelserna, där hembygdsrörelsen har en helt unik position genom att vara den rörelse som både bär på kulturarvets kraft för att vi ska kunna förstå oss själva och vår samtid, och på det sammanhang som våra gemensamma platser och bygder kan ge oss. Jag tror att det är hembygdsrörelsen som kan visa vägen framåt, och det är helt baserat på det jag lärt mig och erfarit de senaste fyra åren. Nu sker förändringen. 

Projektledaren Kristina Ernehed på Bräcke Hembygdsgård. 

Vinnaren av @heimbygda 2018

Vi har glädjen att meddela att årets vinnare av Heimbygdas och Persson Invests tävling @heimbyda är bidraget A Place Called Home: Östersund av Eric Jonasson, Petter Svedh och Erik Haugskott. Förutom äran får vinnarna mottaga den ärofyllda prissumman om 10 000 kr.

Så här lyder juryns motivering:

”Med glimten i ögat och ett underfundigt perspektiv på platspropagandans klichéspråk har vinnaren genomfört en ambitiös filmidé med utmärkt resultat. Filmen befriar hembygdskänslan från förstelning och enfald utan att förneka allvaret. A Place Called Home: Östersund använder ett handfast bildberättande för att tala om för oss att det bästa med Östersund är … humorn!”

Grattis Eric, Petter och Erik!

 

 

Läs mer